En symbol för dumhet och envishet

För några år sedan var jag i Nystas butik i Stockholm och blev då mycket förtjust i ett Norogarn i en blandning av bomull och rayon. På Nysta hade man stickat upp ett långt halsband i garnet (som på bilderna), halsbandet var stickat runt på fyra maskor. Så ska jag också göra tänkte jag och köpte garnet.

Väl hemma, när jag skulle starta projektet, började jag fundera på detaljerna - hur stickar man runt på fyra maskor...

Jag provade med påtdocka, men garnet var alldeles stumt så det funkade inte. Det hela slutade med att jag använde tre strumpstickor, fördelade de fyra maskorna på två strumpstickor och sedan stickade jag...och stickade...och stickade. Det tar ett tag att sticka nästan två meter på detta sätt. Men efter några intensiva sommardagar var projektet klart och jag var nöjd.

Några år senare lärde Gunnel Grivans mig hur man stickar en I-core. Då gick det upp ett ljus för mig. Det var så man skulle göra.

Nu ser jag halsbandet som en symbol för min dumhet (tänkte aldrig på att fråga hur man gör) och min envishet (det ska gå).

Sticklivet är roligt.